Jarl Robert Hemmer föddes den 18.9.1893 i en förmögen familj i Vasa. Hans far var hovrättsassessor, senare bankdirektör Bror Balder Hemmer och hans mor Emilia född Finnilä.
Hemmers barndomshem flyttades 1981 till Stundars hantverksby och där inrättades Jarl Hemmers minnesrum.
Hemmer blev student år 1912 vid Vasa Lyceum. Filosofie kandidat blev han 1971 med ryska språket och litteraturen som huvudämne. Hemmer började utvecklas till skald redan som skolelev. Med sina skolkamrater bildade han en krets, där man skrev dikter och förbättrade världen. Hemmers vän Hans Ruin skriver i sitt minnestal, att få människor har bättre förutsättningar för livet än Hemmer hade. Han var stilig och rask, en god simmare, skidlöpare och cyklist samt en utmärkt skytt. Han var också musikalisk och ägde konstnärliga gåvor. Å andra sidan var Hemmer redan som barn överkänslig och obalanserad. Att hans flickvän övergav honom lämnade ett outplånligt ärr hos den romantiske ynglingen.
Med diktens hjälp ville Hammer övervinna sina kärleksval. Hans tidiga litterära förebilder var Oscar Levertin och Bo Bergman. Efter att ha blivit student fick Hemmer enligt tidens sed göra en utlandsresa till Köpenhamn ocj Stockholm, där han träffade Bo Bergman och fick samtala med denne. Hemmer berättar själv, att han efter mötet med Bergman kände sig helt vigd för poesi.
Året 1914 var framgångsrikt för Hemmer. Han debuterade med diktsamlingen Rösterna och han lärde känna Saga Söderman, som blev hans hustru. Äktenskapet ingicks 6.1.1918 efter att Hemmer hade fått sin akademiska grad vid universitetet. Hemmers far köpte en villa i Grankulla för det unga paret. Lyckan förmörkades av inbördeskriget. De blev omringade i Grankulla. Under denna tid skrev Hemmer Ett land i kamp : tio dikter. Inbördeskriget lämnade sjupa spår i Hemmers själ.
I maj 1919 flyttade Hemmer med sin hustru till Brändö, där fadern igen köpte åt dem en bostad. Hemmer började aktivt ägna sig åt jakt. År 1920 skrev han på ett halvt år romanen Onni Kokko. Som en röd tråd i boken går plikt och lidande, ett tema, som Hemmer blev besatt av.
Sommaren 1921 led Hemmer av manodepressiva symptom. Han fruktade att förlora förståndet som straff för sina synder. Samma år utkom diktsamlingen De skymda ljusen, som för Hemmer-forskare visar, att diktaren som dyrkat livet hade blivit elegiker, hemfallen åt döden. Hemmers börda ökades ytterligare av att diktsamlingen Väntan (1922) möttes av angrepp från modernisterna mot poeten.
Hemmer var den borne romantikern, tolk för naturen och känslorna. Han kände inte den avantgardiska poesins vilje- och versamhetslinje som sin.
Hemmer flydde från den ångestskapande omgivningen till landsbygdens frid i Vindala i Österbotten. Där grep han sig an ett glatt ämne för att förjaga dystra tankar. Ocksä senare under svåra depressioner hjälpte det Hemmer att dra sig tillbaka till landsbygden. Under lugna förhållanden kunde författaren skriva. Hösten 1927 skaffade familjen Hemme ett gammalt boställe på Eckerö, Åland, som sommarbostad.
Förutom en kort tid som lärare hade Hemmer endast verkat som författare. Bekymmer för uppehället började tynga den frie författare, ty inspirationen sinade. År 1927 publicerade han ingenting, 1928 utkom en novellsamling, 1929 en diktsamling och 1930 ingenting. Är 1928 bekänner Hemmer för Hans Ruin, att skrivandet blir svårare år för år. Men 1931 utkommer En man och hasn samvete, som torde vara Hemmers främsta roman och är översatt till åtta språk.
År 1933 börjar författarens tid i Diktarhemmet i Borgå. Samma år inträffade en olycka. Hemmers vänner Erik Kihlman, Henry Ericsson och deras fruar körde med bil ner i Borgå å och omkom. Hemmer återhämtade sig aldrig från chocken. En djup depression ledde till alkoholism och missbruk av läkemedel.
Hemmer hade hela livet förhållit sig mottridigt till religion. Han eftersträvade harmoni. Hans Ruin berättar, att han ville bli mera avkalad, sannare, renare. Är 1938 anslöt sig Hemmer till den religiös-moraliska Oxford-rörelsen. Han fann ingen mening längre för sitt liv, 6.12.1944 dog han för egen hand.
Jarl Hemmer var en mångsidig författare. Hans produktion omfattar romaner, noveller, berättelser, dikter, essäer, skådespel. Han översatte ryska dikter till svenska.
Rösterna Dikter 1914
Rösterna 2. tillökade uppl. 1918
Fantaster 1915
Pelaren och andra dikter 1916
Ett land i kamp Tio dikter 1918
Ett land i kamp 3. tillökade uppl. 1919
Förvandlingar Fyra berättelser 1918
Prins Louis Ferdinand av Preussen En romantisk cykel 1919
Över dunklet Dikter 1919
Onni Kokko Berättelse 1920
Onni Kalpa Kertomus / suom. 1921 Lauri Ikonen
De skymda ljusen 1921
Rågens rike 1922
Viljan valtakunta Suom. Huugo Jalkanen 1926
Väntan Dikter 1922
Md ödet ombord En dramatisk dikt 1924
Skärseld Dikter och dokument 1925
Fattiggubbens brud En passionshistoria 1926
Budskap Sex noveller 1928
Helg Dikter 1929
En man och hans samvete 1931
Mies ja hänen omatuntonsa Suom. Eino Palola 1931
Lyrik i urval 1914-1929, 1931
Onni Kokko och andra berättelser 1931
Morgongåvan 1934
Huomenlahja Romaani / suom. Aukusti Simelius 1934
Nordan 1936
Anna Ringars Skådespel 1937
Bv till vänner Anteckningar, essäer, [...] 1937
Klockan i havet 1939
Du land Femton dikter 1940
Lyrik 1914-1944 1945
Skrifter i minnesupplaga 1-4 1945-1946
Dikter i urval 1959
Ljuset i Gehenna Ett spel om en man och hans samvete 1963
Rågens rike. Fattiggubbens brud 1974
- Sångtexter och festdikter
- Översättningar till svenska
Valtion kirjallisuuspalkinto 1919, 1920, 1924, 1926, 1928, 1929, 1934
Lybeckin palkinto 1926, 1935
Svenska Litteratursällskapetin palkinto 1938
Boismanin palkinto 1937
Sekreterare i Finlands Svenska Författareförening 1920-1924.
Jarl Hemmers minne firas med litteraturdag. – Huvudstadsbladet 13.9.1983. Ruin, Hans: Jarl Hemmer : en minnesteckning. – Hemmer, Jarl: Lyrik 1914-1944. – Helsingfors, 1945. – s. 7-50. Salminen, Johannes: Jarl Hemmer : en studie i liv och diktning 1893-1931. – Helsingfors, 1955. Warburton, Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur. – Helsingfors, 1984. – s. 156-168. Willner, Sven: Jarl Hemmer. – Finländska gestalter ; 7 : Dröm och handling. – Ekenäs, 1968. – s. 113-131.
Text: Eija Kareno
Översättning: Margareta Wilkman
uppdaterad 11.07.2006